Annons
Annons

BLOGGAR

Annons

Malmö Dekorativa 15-17 september 2017

Malmö Dekorativa 15-17 september - Vackra Kartinetorp Landeri utanför Malmö bjuder i dagarna tre på en av årets mysigaste antik- och samlarmässor i stämningsfull miljö.

För antikentusiaster i södra Sverige har Malmö Dekorativa blivit en tradition. Katrinetorps intendent Mats Bohman bjuder in flertalet antikhandlare och kulturvårdsprofiler för att tillsammans bjuda ut vackra föremål i den specialbyggda paviljongen bredvid Katrinetorps Landeri. Antikhandlare från Sala och Stockholm i nordöst har tagit sig dit, liksom kollegor från Danmark som självklart tagit bilen över sundet för att medverka. Har ni möjlighet så bör ni ta en tur förbi under helgen. Det är öppet i dagarna tre. På söndagen utvidgas dessutom evenemanget med kuriosamarknad och bilshow med klassiska veteranbilar.

Vackert barockglas hos Sten i Mellerud från Fredrik I:s tid fångade mitt öga. Ett av de vackrare och mer unika föremålen på mässan.

 

Fortsatt barockprakt spred denna blåmålade stol med perfekt patina och slitage av månghundraårigt hanterande. Fanns att se hos Seppe Wickström.

Den här roliga emaljdosan från 1700-talets andra hälft är troligtvis tillverkad nere på kontinenten. Svanens stora ögon och vassen i vattenbrynet är stämningshöjande detaljer. Fanns att bese hos danska AG Antik från Lille Strandstræde, Köpenhamn.

 

Flyttar vi oss tidsmässigt knappt hundra år framåt hamnar vi i senempirens vackra formspråk. Denna enkelt utförda läskpappersvagga i ljus björk med förgyllda beslag fanns hos Anjemarks Antik. I bakgrunden kan man skymta årets vackert kornblå fond i Mikael Anjemarks monter.

Stannar vi kvar i empirens formspråk fanns hos Halmstadshandlaren Atmosphere Antik denna roliga kopp. Kanske en kopp till morgonkaffet på nyårsafton? För blott 350kr var den ett litet kuriöst fynd.

Hos Ekenstam Antik låg denna dörrstop och ruvade på bordet. Utförd i järn någon gång runt förra sekelskiftet skulle den göra sig perfekt i en mer robust miljö. Tung och genuin.

Kommentera


Per Bjurström 1928-2017

Konsthistorikern och museinestorn, tidigare överintendent vid Statens Konstmuseer Per Bjurström (1928-2017) har gått ur tiden efter en längre tids sjukdom.

 

För alla som engagerat sig och haft intresse av konsthistoria och den svenska museivärlden är Per Bjurströms namn närmast ett begrepp. Hans ande och encyklopediska kunnande svävade över den svenska konst- och museivärlden i över ett halvt sekel. Han anställdes vid Nationalmuseum 1950, två år innan han avlade sin licentiatexamen i Uppsala 1952. Knappt tio år senare avlade Bjurström 1961 sin doktorsexamen där han koncentrerade sig på Giacomo Torelli (1608-78) som scenograf under den italienska barocken. 1964 skrev Bjurström boken Teaterdekoration i Sverige, som behandlar scenografins utveckling från 1700-talet och framåt. Tack vare Svenska Humanistiska Förbundets publikationer spreds hans djup kunnande i ämnet vidare via den lilla boken Den Romerska Barockens scenografi som gavs ut 1977.

Men det är främst från skiss- och teckningsintresset som Bjurström har blivit ett känt namn. 1968 blev han chef för Nationalmuseums avdelning för teckning och grafik. Vännerna Hans Henrik Brummer och Börje Magnusson skriver i sina minnesord över Bjurström ”Med stor energi ägnade han sig åt den vetenskapliga bearbetningen och publiceringen av samlingen av europeisk teckningskonst, en av de främsta i världen.” Han samanställde materialet bl.a. i en specialkatalog om åtta volymer som behandlar mästarteckningar från Italien, Frankrike och Tyskland. Bjurström lämnar en mycket diger publiceringskatalog efter sig där han gjort djupa avtryck i den konsthistoriska forskningen, både i Sverige och utomlands. Han var även verksam som gästprofessor vid Yale University med start 1968.

Centralverket Gamla grafiska blad (Ica-förlaget, 1974) har glatt många antikintresserade i Sverige och bör inte fattas i något referensbibliotek. Likaså boken Kännare (Nationalmusei årsbok nr. 51, 2005) är en skatt där Bjurströms kunnande får fritt utlopp och han djupdyker i ämnet Gamla Mästarteckningar, en idag närmast bortglömd konstskatt utanför det akademiska fältet. Synd. Här behandlar han främst Nationalmuseums omfattande samling, med grunden från Carl Gustaf Tessins inköp under auktioner i Paris 1741.

Per Bjurström efterlämnar närmast sörjande hustrun Görel Cavalli-Björkman samt sina två döttrar.

Kommentera


Annons

Ikonens sista resa

Ibland är det slumpen som gör att man får vara med om ett historiskt ögonblick.

AEC Routmasmter vid Piccadilly Circus 9 december 2005. Bild: Pinterest

Några hållplatser från Elephant and Castle hoppade jag upp på Routmastern. Det kändes precis som på film. Att nästan i farten kliva upp på plattformen längst bak, klättra upp för den branta trappan till andra våningen. Trappstegen i blanknött järn var hala av decembermorgonens fukt. Den röda dubbeldäckarbussen var knappt halvfull när den sakta kryssade sig fram i trafiken in mot centrum.

Jag hade just haft mina antagningsprov till universitetet i London. Därför unnade jag mig några extra dagar i staden. På måfå rörde jag mig runt. Helt utan mål. Åkte buss från en hållplats till en annan så länge jag ville. Bytte till tunnelbanan. Njöt av att inte ha några måsten utan utforskade staden på egen hand. Få ställen är så bra för det som London. Staden är som gjord för att åka buss i. Aningslöst sitta kvar överst för att bara titta på staden. Gå av där det ser trevligt ut. Promenera runt. Länge. Man kan aldrig utforska London tillräckligt mycket.

Föga anade jag att den där decembermorgonen 2005 var historisk. Först flera år senare begrep jag att just den där turen med londonbornas älskade Routmaster, var den sista. Den 9 december 2005 togs Routmastern ur bruk. Det var därför det hade varit så många som, liksom jag själv, bara satt kvar på bussen och aldrig gick av. De hade pratat Routmasterminnen hela vägen. Det hade alltså inte varit en slump. Själv hade jag bara råkat ha turen att få uppleva en av de få resterna av det gamla London.

Mellan 1954 och 1968 tillverkades knappt 3000 Routmaster-bussar. Idag är den, jämte den röda telefonkiosken K2 och Mini Cooper-bilen, en av de mest hyllade ikoniska designprodukterna Storbritannien har producerat.

Åker man till London idag kan man åka en kort rutt mellan Tower Hill och Trafalgar Square. Route No. 15. Blott tio stationer. Den trafikeras av den gamla AEC Routmaster. Men en museirutt kan inte mäta sig med när hela staden var översvämmad av den gamla livsfarliga Routmastern. En nostalgisk hittepå-linje kan aldrig mäta sig med en originalupplevelse.

Kommentera

Annons

SENASTE FRÅN ANTIK & AUKTION


Laddar