Annons
Annons

BLOGGAR

Annons

Ett sagolikt skattkammarföremål

Makalösa skattkammarobjekt dyker ibland upp på auktion. De blir alltid dyra. Är de dessutom av yppersta kvalitet drar budgivningen lätt iväg.

För ungefär ett år sedan såldes ett av de mer magnifika exemplen på ett föremål ur den europeiska traditionen av Wunderkammer- eller Schatzkammerobjekt av Sotheby’s i London. För ungefär 12 500.000 kronor, eller 1 061.000 brittiska pund, klubbades The Orpheus Cup från ca. år 1600.

De senaste åttioåtta åren har bägaren stått på lagret hos antik- och juvelerarfirman S J Phillips Ldt. i London. Innan dess ägdes den bland annat av familjen Rothschild och sägs ha varit mycket beundrad av Drottning Mary under 1928 års Exhibition of Art Treasures vid tongivande Grafton Galleries i London.

Den här typen av kvalitetsobjekt är hett eftertraktade när de väl dyker upp på auktion. Att just denna bägare väckt sådan uppmärksamhet genom seklen beror delvis på att man länge trodde att den var tillverkad av den legendariska 1500-talsguldsmeden och juveleraren Benvenuto Cellini. Han var bland annat verksam i Rom, Florens, vid hoven i Ferrara och i Paris. På senare år har man dock kunnat konstatera att The Orpheus Cup som såldes i London 2016 är tillverkad i Augsburg, södra Tyskland, under 1580-talet. I vart fall underdelen. Den emaljerade koppen är något senare och härrör från 1650-talet. I antikviteternas underbara värld blir således föremålet från ungefär mitt emellan dessa år, och katalogiseras som tillverkat runt sekelskiftet 1600.

Basen, utförd i förgyllt silver och emalj en ronde bosse (en tredimensionell emaljteknik) föreställer jätten Atlas som knäar djupt under bördan som vilar på hans axlar. Runt hans fötter krälar ödlor och ormar. Den emaljmålade koppen har motiv av bland annat jaktscener och människor i olika möten med gudomligheter, teman plockade från Ovidius Metamorfoser. På lockets topp sitter Diana med sina attribut vinthunden och månskäran i tiaran, jämte en avslappnad Orfeus som vilar mot hennes ben. Han höjer självklart sitt omistliga instrument. Nedanför gudomarna sitter elva små putti, som bevakas av juvelbesatta djur som hästar, kameler, en vit hjort och en grön apa som mumsar frukt.

Marknaden för denna typ av föremål är självklart begränsad. Muséer och privatsamlare slåss dock om att kunna förvärva det bästa när det väl dyker upp. Så, håll ögonen öppna under sommarens loppisturnéer. Kanske hittar ni ett saltkar av Cellini eller en silverbägare från Augsburg bland alla naggade Picnic-fat. Bara man har ögonen med sig, som ordspråket säger. Och vet vad man letar efter.

Kommentera


Rembrandt i Göteborg

En väl avvägd liten separatutställning visas just nu på Göteborgs Konstmuseum där Rembrandts mästerverk Batavernas trohetsed till Claudius Civilis står i fokus.

Batavernas trohetsed till Claudius Civilis, Rembrandt Harmensz. van Rijn (1606-69) Foto: Nationalmuseum

Familjeporträtt, Juriaen Ovens (1623-78) Foto: Göteborgs Konstmuseum

Riddaren med jaktfalken, Rembrandt Harmensz. van Rijn (1606-69) Foto: Göteborgs Konstmuseum

En sal. Dov färgsättning på väggarna. En mörkt kimröksgrå ton som bryter skarpt mot de annars bländvita väggarna i Göteborgs Konstmuseums permanenta utställningar. Väggarnas nyans andas stillhet. Lugn.

Mitt i detta kontemplativa ljusmörker hänger Rembrandts sena målning Batavernas trohetsed till Claudius Civilis. En stor duk som med ram mäter drygt två gånger tre meter. En i flera bemärkelser stor målning.

Inte bara måtten är imponerande. Att få se målningen jämte andra verk av Rembrandt och hans samtida kollegor ur museets samlingar är efterlängtat. Batavernas trohetsed ser man nästan annars bara i Stockholm på Nationalmuseum, där den deponerades av Konstakademien 1866. Sedan Nationalmuseums renovering startade 2015 har målningen varit på besök på National Gallery i London och Amsterdams Rijksmuseum, för att nu visas i Göteborg en period.

Målningen är i sig själv intressant. Historien om hur den beställdes för att hängas i Amsterdams nybyggda stadshus i början av 1660-talet, för att sedan ganska omgående plockas ned igen utan känd anledning och på olika vägar slingrar sig upp till Sverige via diverse adelsfamiljer för att sedermera hamna på Konstakademien i Stockholm, är bara den intressant. Målningens historia beskrivs fint i en video som visas i utställningssalen. Allt från tillkomst, historiska fakta kring konstnären Rembrandt och senare analyser visas enkelt och lättfattligt.

Det är sällan man får tillfälle att verkligen se konst. Se den på riktigt. I stora utställningar med dussintals, för att inte säga hundratals, verk är det lätt att man inte hinner se det man är där för. Man orkar inte reflektera över vad man egentligen tittar på. I den här föredömligt lilla utställningen med sju målningar och en handfull av Rembrandts grafiska blad ur de egna samlingarna har man faktiskt råd att ge sig tid. Både bokstavligt och bildligt. Utställningen kostar inget extra utan nås via den vanliga entréavgiften. Man kan ge varje enskild målning åtminstone några minuter var. Om ni går dit, försök att med blicken verkligen penetrera bildytan. Sök det tredimensionella som så lätt går förlorat när man bara susar förbi och nickande tänker att, jo just det, den målningen är ju känd.

Inte bara Batavernas trohetsed ger behållning. En otroligt vacker målning av Juriaen Ovens, samtida konstnär och möjligen elev till Rembrandt, hänger på långväggen mitt emot. Familjeporträttet spirar av glädje och detaljrikedom. Se på den lilla flickan! En skarp kontrast mot det drivet fria måleriet i Rembrandts båda verk i salen. Jämte Batavernas trohetsed hänger Riddaren med Falken som ingår i museets permanenta samlingar. Även den från samma tidsperiod, hållen i den så karaktäristiskt sena, fria stilen.

En liten, men naggande god utställning som sätter verken och måleriet i fokus.

Vill man fördjupa sig mer i målningen Batavernas Trohetsed till Claudius Civilis rekommenderas varmt läsning i Görel Cavalli-Björkmans bok Falskt eller Äkta? där hon skriver initierat om verket.

Kommentera


Annons

Klassiska kvalitetsauktionerna passé?

Är de klassiska kvalitetsauktionernas tid förbi? När antalet återrop och försäljningen under utropspris för vissa avdelningar överstiger det som sålts som beräknat, kan det vara dags att göra det exklusiva riktigt exklusivt. Resten får gå på ordinarie nätauktioner.

Från kretsen kring Lorens Pasch d.ä. kom denna målning kallad ”Skrivande herre i rosa banyan” som vid Bukowskis Important Spring Sale 7 juni 2017 ropades ut för 80.000-100.000kr. Den förblev osåld.

 

Stockholms Auktionsverk ropade ut en målning av Peter Lelys efterföljare för 25.000-30.000kr vid Klassiska 8 juni 2017. Verket ”Meleager och Atalanta”  såldes dock inte.

 

Verk av Severin Nilson är inte ovanliga på auktion. Denna målning auktionerades vid Internationella Kvalitetsauktionen 8 juni 2017 vid Uppsala Auktionskammare men blev osåld. Utrop 15.000-20.000kr.

”Ah, de får skylla sig själva så som de trissar upp utropspriserna”. Så sade någon till mig häromdagen. Vi hade talat om kvalitetsauktionernas klassiska avdelningar och snuddat vid det faktum att siffrorna inte såg särskilt muntra ut. Självklart finns som alltid prisraketer och oväntade succéer. De skrivs det mycket om. I kvalitetsauktionssammanhang rör det sig allt som oftast om väldigt stora summor pengar även för det som säljs under utrop. De där toppnumren som pushats hårt i marknadsföringen och som sedan inte når upp till bevakningspris försvinner däremot fort ut i periferin.

Att auktionshusen skulle sätta ouppnåeliga utrop med fantasibevakning är det många som muttrar om. Men auktionshusen, liksom alla andra inom konst- och antikvitetsbranschen, vill sälja. För att en firma ska överleva behöver man sälja det man tagit in. Auktionshusen gillar höga återropsprocent lika lite som antikhandlare gillar hyllvärmare. Man måste få in pengar för att överleva. Utrop och bevakningspriser är oftast mycket noga övervägda. Man kollar register och jämför tidigare försäljningsnoteringar runtom i världen. Verkar intresset svalt någon dag innan auktion försöker man inte sällan i samråd med säljaren sänka bevakningspriset. Med noga utfört arbete kan man inte enkom skylla resultatet på auktionshusen. Marknaden säger helt enkelt ifrån. Helt själv.

Hårdast ansatt verkar den klassiska konsten ha varit den gångna veckan. En stor mängd återrop talar för att marknaden helt enkelt inte är intresserad på samma sätt som tidigare. De tre största auktionshusen presenterade tillsammans knappt sexhundra nummer inom avdelningarna svensk och internationell klassisk konst. Knappt 60% såldes under utrop eller blev återropat med ett genomsnitt på drygt 35% för konst som blev osåld. En siffra som föll ojämnt ut mellan de respektive auktionshusen. Bukowskis och Uppsala Auktionskammare hade en återropsfrekvens runt 30% på den klassiska konsten, medan Stockholms Auktionsverk drabbades hårt med cirka 45% återrop i samma segment.

Försäljningen under utrop låg strax över 20% för alla tre auktionshusen gemensamt. Bäst klarade sig denna gång Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare som båda hade en under-utropsförsäljning runt 20% vardera medan Bukowskis sålde ungefär 30% av sin klassiska konst under utrop.

Att sålla vid inlämningsdisken och under hemvärdering är sällan en enkel uppgift. Ibland måste man ta in mindre spektakulära verk och föremål för att ges möjligheten att ta in det riktiga toppskiktet. I ett hem kan man sällan plocka enbart russinen ur kakan. Men frågan är ändå om inte alla skulle tjäna på en hårdare gallring inför de klassiska kvalitetsauktionerna .

Idag finns väl upparbetade nätauktioner och månadskvalitetsauktioner som kan nå väl så bra prisnivåer. Att marknaden inte per automatik lärt sig att betala hundratusentals kronor på en vanlig nätauktion är självklart. Man måste börja med att ge köparna möjligheten. Först då kommer de vänja sig. Och lära sig. Flyttar man över det enklare klassiska segmentet och behåller det absoluta toppskiktet av konstföremål och måleri så kommer snart den magiska nätauktionsgränsen runt tjugofem- trettiotusen kronor snart vara ett minne blott. Kvalitetsauktionerna blir då vad de utger sig för att vara – en specialauktion för det absolut bästa marknaden kan erbjuda. De gustavianska silverkaffekannorna och enklare barockmåleriet kan vi istället köpa online. Det är ju ändå precis vad vi får göra nu, när det osålda från kvalitetsauktionerna säljs om på nätauktionerna de kommande veckorna.

Kommentera

Annons

SENASTE FRÅN ANTIK & AUKTION


Laddar