Annons
Annons

BLOGGAR

Annons

Louvren – François I och den nederländska konsten

Frankrikes krigarkung François I är känd som skaparen av en italiensk skola inom den franska renässanskonsten vid slotten Fontainbleau och Chambord. Dit tog han många italienska konstnärer under 1500-talets första hälft. Louvren i Paris belyser nu en annan sida av hans mecenatskap då de lyfter fram hans intresse för nederländsk konst och konsthantverk i utställningen François Ier et l’art des Pays-Bas.

François I till häst, Jean Clouet, foto: Musée du Louvre

François I porträtterad av Jean Clouet ca. 1530, foto: Musée du Louvre

François, Dauphin de France, Jean Clouet, foto: Royal Collection Trust, London

Lucrèce / Lucrezia, Joos van Cleve, foto: Erich Lessing, Wien

Béatrice Pacheco, Grevinnan d’Entrepont målat av Corneille de Lyon, foto: RMN-Grand Palais (Château de Versailles)/Philippe Bernard

Porträtt föreställande Louis de Clèves, greve de Neves målat av Jean Clouet, foto: Fondazione Accademia Carrara, Bergamo

Porträtt föreställande François I som den helige Johannes Döparen, foto: RMN-Grand Palais (musée du Louvre)/René-Gabriel Ojéda

Clovis dop, Gauthier de Campes, målad cirka 1500-1505 för kyrkan Saint-Leu-Saint-Gille de Paris. de Campes var tidigare känd under namnet Saint-Gille-mästaren, men man har nu kunnat identifiera konstnären och ett antal verk av samma hand. Foto: Malmgren Antiques

Le Calvaire avec François Poncher en prière, målad av Noël Bellemare (och hans ateljé?) runt 1525-30. Längst fram i högra hörnet ses beställaren knäböjande bedja, Biskopen av Paris François Poncher. Han var biskop 1519-1529. Foto: Malmgren Antiques

På våra breddgrader är den franska historien före Ludvig XIV ofta höljd i dunkel . De svenska politiska intressena lutade under renässansen mest åt de skandinaviska grannländerna, baltiska territorierna på andra sidan Östersjön, norra Tyskland och Nederländerna. Vårt utbyte med England, Frankrike och andra sydeuropeiska områden minskade under perioden efter reformationen.

François I skulle, något förenklat, kunna liknas vid en personlighetsmix av de första svenska regenterna med namnet Gustav: Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Gustav III. François I gjorde sig känd som krigarkung och samtidigt stor humanist med ett starkt intresse för det franska språket. Han var även vad vi i dag skulle kalla konstmecenat. Italiensk konst var hans passion och han bjöd in flertalet italienska konstnärer att verka vid hans olika hov. Det är tack vare François I som flera mästerverk av Leonardo da Vinci finns i Frankrike. Konstnären tillbringade på kungens inbjudan sina sista år i Frankrike. Vid sin ankomst hade han med sig ett stort antal verk, bland annat målningen La Gioconda, mer känd som Mona Lisa.

När François I tillträdde tronen 1515 var han tjugoett år gammal. De flesta slotten som tillföll honom var torftigt inredda med stora målningar, men inte mycket annat konsthantverk. Han började omgående importera skickliga hantverkare och konstnärer för att tillgodose sitt intresse. Silver, konstföremål och vävda tapeter importerades vid sidan av konsten.

Fram tills nu har man främst uppmärksammat de italienska influenserna som starkt kom att påverka den franska renässansen. Nyligen har konsthistoriker börjat titta på det relativt stora inflytande som verkar ha kommit från Nederländerna. Ett resultat av denna nya forskning presenteras i Louvrens stora utställning som pågår från 18 oktober i år till 15 januari 2018.

Utställningen lyfter fram konstnärer som Jean Clouet och Corneille de Lyon, båda skickliga porträttmålare. Corneille de Lyon höll sig främst till mindre storlekar medan Jean Clouet växlade mellan större porträtt och detaljrikt miniatyrmåleri. Båda konstnärerna stammade från Nederländerna och var inflytelserika under 1500-talets första hälft då de var aktiva i Frankrike. Få verk har kunnat attribueras med säkerhet, men med ny forskning börjar man bli mer och mer på det klara med vilka verk som kan vara målade av mästarnas hand. Med något undantag är deras porträtt aldrig signerade, vilket gör uppgiften att korrekt säkerställa upphovsmannen mycket svår och tidskrävande.

Louvren lyfter även fram bokmåleriet, konstfullt utförda glasfönster från kyrkor och det religiösa måleriet från andra delar av Frankrike än Paris. Normandie, Champagne, Bourgogne och Picardie var områden som påverkades av måleriinfluenser från främst de norra delarna av Nederländerna. Sällan visade målningar av konstnärer som Gauthier de Campes, Noël Bellemare och Grégoire Guérard blandas med ett stort antal inlånade förberedelseskisser för att visa på den Nederländska konstens påverkan på det franska måleriet under renässansen.

Med denna utställning gör Louvren en hedervärd satsning genom att lyfta fram den senaste forskningen inom konstvetenskapen. Utställningen är ett bevis på att de humanistiska forskningsområdena inte står stilla och trampar med navelskådande frågor. Det är en utställning som belyser något nytt som man äntligen fått tillfälle att undersöka. Men, som kuratorerna skriver i texterna till utställningen, mycket återstår att göra. Än har de bara kunnat skrapa på ytan. Fortsatt forskning kommer kanske avslöja vilka personerna bakom benämningar som Himmesfärdsmästaren från Berlin eller Amiensmästaren var. I dag har man bara börjat lägga pusslet. Fortsättning följer. Förhoppningsvis.

Kommentera


Librairie F. De Nobele – Paris bästa boklåda?

Konstböcker i mängd. Tusentals titlar trängs längs väggarna. Librairie F. De Nobele på Rue Bonaparte i Paris 6e Arr. är en skattkammare för konst- och bokälskaren mitt emellan de litterära caféerna på Boulevard Saint-Germaine och Pont des Arts.

Librairie F. De Nobele på no. 35 Rue Bonaparte, Paris.

Jag är i Paris. Häromdagen, på väg från Café de Flore och mitt förmiddagskaffe, sprang jag av en händelse på en av de bästa boklådor jag någonsin varit i. Enbart tillägnad konst- och konsthantverkslitteratur. Som det så vackert står på kartan, ’librairie consacrée aux beaux-arts’.

Hävdar jag att detta är den bästa boklådan för konstlitteratur kommer röster höjas om att nej, då har du inte besökt den och den boklådan i New York, London eller Berlin. Sant. Jag har inte varit hos alla konstbokhandlare i hela världen. Men många.

Librairie F. De Nobele är inte enormt stort. Bara ett rum. Men en sådan karaktär sedan. Antikviteter i bruk. Bordslamporna, skrivbordet som agerar försäljningsdisk. Här finns inte en millimeter fri hyll-yta någonstans. Bokhyllorna i mörkt trä och biblioteksborden dignar av titlar. Inte bara obskyra antikvariska utgåvor, inte alls. Snarare det allra senaste inom forskning, utställningskataloger och seminarier. Utan att bli akademiskt knastertorrt. Vackra band med täta färgillustrationer. Mycket franskt, men även annan europeisk och nordamerikansk konst. Jag ska erkänna att det är mest för de som intresserar sig för västerländsk konst. Synd kanske. Men de kan inte ha allt.

Se så bra, tänker någon av er. Ett bevis på att den fysiska boken och bokhandlaren inte är utrotningshotad. Eureka! Jag frågade Madame, föreståndarinnan, hur affärerna går. Berömde henne och sade hur fantastiskt det var att komma hit. Hon slog ned blicken. Tittade på sin yngre vän som hjälpte henne. ”Jag letar efter någon som kan ta över. Men ingen vill. Affärerna är inte som förr. Långt ifrån.” svarade hon. Hon har drivit affären i trettio år.

Jag gjorde i alla fall ett lite inköp och inhandlade två intressanta titlar om ägarstämplar på Mästarteckningar. Ett litet stöd. Kanske kan hon vara kvar en dag extra.

Är ni i närheten av Boulevard Saint-Germaine, promenera de extra metrarna till butiken på Rue Bonaparte. Bara några sekunder från Café de Flor och Les deux Magots.

Det är lätt att förföras i Paris. Låt er förföras av utbudet och stillheten i Librairie F. De Nobele. Det är tusen gånger trevligare än muséishopparna på Louvren och Musée d’Orsay.

Kommentera


Annons

Fursteporträtt av Rubens i Paris

Musée du Luxembourg i Paris bjuder på en storslagen samling fursteporträtt av Rubens och hans samtida. Den ger fördjupande inblick i hans erfarenheter från Italienvistelsen under lärlingsåren. Med målningarna från hoven i Bryssel, Spanien och Frankrike får man en bra bild av fursteporträtten som konstform i Europa under 1600-talets första årtionden.

 

Ärkehertig Albert vid Chateau de Tervuren, Peter Paul Rubens och Jan Bruehgel den Äldre, ca. 1615. Foto: Museo Nacional del Prado, Madrid.

 

Porträtt av Hertigen av Lerma till häst, Peter Paul Rubens, 1603. Foto: Museo Nacional del Prado, Madrid.

 

Trekvartsporträtt av Eleonore de Gonzaga vid två års ålder, Peter Paul Rubens, 1600. Foto: Kunsthistorische Museum Wien, Gemäldegalerei.

Detalj av målningen Philip IV i Paradrustning, Gaspard de Crayer, ca. 1628. Målningen tillhör The Metropolitan Museum of Art, New York. Foto: Malmgren Antiques

 

Självporträtt, Peter Paul Rubens, 1623. Tillhör idag Drottning Elisabeth II, The Royal Collection London.

Stora nakna damer och satyrer med glasartad blick. Mycket hud och kropp. Lust som svämmar över ramens bräddar. Peter Paul Rubens (1577-1640), en av de främsta företrädarna för den flamländska barocken, var en hårt arbetande man med stor begåvning och en bred bildning. Idag är han kanske mest känd i de breda lagren för sina runda kvinnor och berusade mytologiska figurer.

Trots detta eftermäle var det som porträttmålare av furstar och drottningar han gjorde sig känd runt sekelskiftet 1600. En barockkonstens stormästare som susade mellan hoven i Europa både som konstnär och diplomat. Hans personlighet och intagande sätt gjorde honom populär hos härskarna vilket gjorde att han släpptes in i deras liv på ett vis som få andra ickekungliga personer. Rubens fick därmed ypperliga tillfällen att på första parkett iaktta och granska sina objekt. Detta gjorde att hans porträtt fylldes med liv på ett sätt som andra samtida konstnärer sällan lyckades förmedla.

Med sina dryga 1400 erkända målningar, hans kopior av andra verk ej inräknade, betraktas Rubens som en oerhört produktiv konstnär. Han har ibland orättvist kallats mer affärsman än konstnär på grund av sin stora ateljéverksamhet med många lärlingar, där den mest namnkunnige torde vara Anthony van Dyck. Trots detta rykte var Pieter Paul Rubens en aktiv konstnär under hela sitt yrkesverksamma liv. Han deltog i det dagliga arbetet i ateljén med skissande, tecknande och korrigeringar. Naturligtvis även målande.

På Musée du Luxembourg har man lyckats samla ihop drygt femtio verk till Rubens Portraits Princiers som pågår till 14 januari 2018. I rättvisans namn borde man lagt till ”och hans samtida” i utställningstiteln då det bjuds på väl så mycket intressanta verk av Rubens konkurrenter.

Ett av de främsta verken är porträttet på Maria Medici, drottning av Frankrike, målat av flamländske konstnären Frans II Porbus den yngre, 1609. Ett underbart verk i sin tredimensionella ekvilibrism. Guldapplikationerna i form av Frankrikes fleur de lys på klänningens djupblå sammetsbotten står nästan ut från duken. Med sina tre gånger två meter är den även en av de större målningarna på utställningen. Bara måttet gör målningen överväldigande. Likaså målningen av Philip IV i paradrustning, utfört av Gaspard de Crayer runt 1628, är imponerade. Vanligtvis hemmahörande på The Metropolitan Museum of Art i New York är det ett fint komplement till den övriga samlingen konstverk på Musée du Luxembourg. Målningen visar tydligt att Rubens inte var den ende mycket skicklige porträttören under 1600-talets början. Crayers hantering av högdagrar och blänk i rustningen är bland det bästa exemplen i genren man kan se. Med detta i åtanke förstår man att Rubens rykte idag i mångt och mycket bygger på den kompletta människa han var med kombinationen av konstnärskap, diplomati, bildning och personlighet. Titeln som den bäste och mest skicklige porträttmålaren var han däremot inte ensam om att kunna försvara.

Intendenten och föreståndaren för utställningen, Dominique Jacquot, har lyckats få en fin avvägning i urvalet av verk. Rubens är huvudpersonen och man ställer ut flera av hans nyckelverk från tiden i Bryssel, Spanien och Frankrike. Porträttet på den lilla Eleonore de Gonzaga, målat när hon var bara två år 1601, är rörande. Den balanserade färgpalett som Rubens använder är vid den här tiden fortfarande detaljrik. Några årtionden senare blir det mer frihet i hans penselföring. Intressant i sammanhanget är att detta porträtt genom årens lopp varit attribuerat till både Rubens och Porbus den yngre. Den senaste expertiseringen visar dock på att porträttets mest troliga upphovsman är Rubens.

Utställningen är välkomponerad och välbesökt. Det är roligt att se åldersspannet på besökarna. Den visar oss också ett bra urval för att få förståelse för hur konst och politik kunde hänga ihop under barocken. Texterna är informativa, men tyvärr bara skrivna på franska.

En liten brasklapp i tiden: att flertalet stora museer numera underlåter att publicera sina kataloger även i inbundet format är ledsamt. De €35 som den trista cartonageutgåvan till Rubens Portraits Principers kostar, förvisso med skyddsomslag, är tråkiga pengar. Speciellt då pärmen släppt i limningen redan på bussen till hotellet. Här finns utrymme för förbättring.

Kommentera

Annons

SENASTE FRÅN ANTIK & AUKTION


Laddar